Spooky spooky!

Är ensam hemma, Kalle är iväg o pluggar. Va precis in i köket och fixade lite bubbelvatten. När jag höll på att hälla i citron i glaset så hör jag hur det börjar prassla i soppåsen bakom mig. Den "slamrade" lite mot skåpdörren och for fram o tillbaka. Trodde de va katten som höll på o lekte men när jag vände mig om så var det ingen katt där, och det slutade så fort jag vände mig. Blev lite ställd, men ryckte på axlarna, flinade lite för mig själv o sa ironiskt "Vad  är det ni vill nu då?" Sånt här händer alltid när jag är ensam hemma konstigt nog, men jag blir inte rädd längre för det händer så mycket oförklarligt så det har blivit vardagsmat. Dock har det varit lugnt ett tag nu. Men jag antar att det bara är nån som vill att man ska veta att dom finns hos en. Och det är jag tacksam för!


Kommentarer
Postat av: Johan

Pappa?

2012-03-11 @ 18:45:42
Postat av: Jossan

Kanske, kanske inte... vem vet? Det är just det som är så fascinerande. Att det finns saker som vi människor fortfarande inte har listat ut. Vi säger att det finns en logisk förklaring, men det är just det. Vi vet inte allt, så bara för att vi inte har bevis för att andar finns betyder det inte att dom inte finns. Det kanske är just det som är den logiska förklaringen.

2012-03-11 @ 18:59:46
Postat av: Jennie

Huvva... Jag är jättefascinerad av sånt där men samtidigt är det lite obehagligt också eftersom det inte "syns".

Jag drömde för några månader sen en jätteverklig dröm. Jag vaknade upp av att en skitläskig karl stod böjd över mig i sängen. Han hade långt stripigt hår och såg så genuint ond ut! Det var som att jag var vaken men ändå inte. Jag klarnade till direkt och var alldeles skakis och livrädd! Ibland får jag för mig att han är här nånstans för han kommer upp i huvet då och då. Det var det läskigaste jag varit med om! Och jag har aldrig sett nån så elak! Det känns som att det var mer än en dröm faktiskt och det hände natten efter att jag varit och strosat runt i det gamla sinnesjukhuset i höstas. För mig känns det som att det var en "ande" och inte en vanlig mardröm. Och jag blir inte kvitt honom! Låter ju rätt stört det här ;) men han skrämde mig så fruktansvärt!

2012-03-11 @ 20:53:14
URL: http://www.jenniegrinde.se/blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0