Det är OKEJ att må dåligt, men...

Vet inte varför men jag fick ett sug efter att skriva ett inlägg om det här med att må psykiskt dåligt. Det är supervanligt och jag tror inte att det finns någon som har mått helt tipptopp i hela sitt liv, hela tiden. Jag har en ett långt förflutet med psykisk ohälsa. Jag har varit deprimerad, varit mobbad, många av mina nära o kära har dött , vänner har flyttat osv osv. Och många bäckar små eller vad man ska kalla det. Senaste 10 åren har varit jättetuffa för mig. Men till slut så insåg jag att jag var deprimerad och mådde dåligt av ren vana. Jag visste hur man mår dåligt, men att må bra, hur gör man då? Jag insåg även att makten ligger hos mig, inte hos någon annan. Även om det inte är mitt fel att jag mår dåligt så har jag makten att förändra mitt liv. Jag kan välja att må bättre helt enkelt. Jag började med små saker som till exempel att ta åt mig om någon gav mig en komplimang. Det hade jag jättesvårt för. Bara det här att säga "tack" och inget mer. Sen en sak att alltid avsluta dagen med något bra. Istället för att säga till sig själv. Fan, idag borde jag ha betalat räkningarna, eller jag borde ha diskat men jag gjorde det inte. Fokusera istället på en bra sak du har åstakommit idag. Kanske tänker du då, ja men jag har inte gjort något bra alls idag. Då skulle jag ha tänkt. Jag klev ju faktiskt ur sängen idag. Så det var en bra sak. Och så avslutar jag alltid med att imorgon blir en bra dag. Och tro det eller ej, men inställning gör sjukt mycket. Går man och intalar sig själv hela tiden hur dåligt man mår och hur less man är eller hur mycket man hatar sig själv. Då blir det bara värre.
 
Nu kanske det här blev jävligt flummigt men jag behövde skriva av mig lite. Jag mår inte bra jämt, långt ifrån. Och det är okej att må dåligt ibland. Så länge man inte gör sig själv till ett offer. Det var det jag gjorde förut. Jag satt och ältade det förflutna i all evighet, skyllde mitt mående på andra och det blev bara en ond sprial. Nu när jag har perioder av dåligt mående så tänker jag. Ja, nu är det så här och det får vara så ett tag. Men jag låter det inte gå till överdrift längre. Det gäller att granska sig själv, inse sina problem och våga ta tag i det. Nekar man till att man har problem går dom inte att lösa. Det är lite skambelagt att erkänna att man lider av psykisk ohälsa, men det är där nyckeln är. Genom att erkänna det för sig själv, då kan man göra nåt åt det.
 
En sak jag brukar säga till mig själv när jag haft en dålig dag...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0