Det är OKEJ att må dåligt, men...

Vet inte varför men jag fick ett sug efter att skriva ett inlägg om det här med att må psykiskt dåligt. Det är supervanligt och jag tror inte att det finns någon som har mått helt tipptopp i hela sitt liv, hela tiden. Jag har en ett långt förflutet med psykisk ohälsa. Jag har varit deprimerad, varit mobbad, många av mina nära o kära har dött , vänner har flyttat osv osv. Och många bäckar små eller vad man ska kalla det. Senaste 10 åren har varit jättetuffa för mig. Men till slut så insåg jag att jag var deprimerad och mådde dåligt av ren vana. Jag visste hur man mår dåligt, men att må bra, hur gör man då? Jag insåg även att makten ligger hos mig, inte hos någon annan. Även om det inte är mitt fel att jag mår dåligt så har jag makten att förändra mitt liv. Jag kan välja att må bättre helt enkelt. Jag började med små saker som till exempel att ta åt mig om någon gav mig en komplimang. Det hade jag jättesvårt för. Bara det här att säga "tack" och inget mer. Sen en sak att alltid avsluta dagen med något bra. Istället för att säga till sig själv. Fan, idag borde jag ha betalat räkningarna, eller jag borde ha diskat men jag gjorde det inte. Fokusera istället på en bra sak du har åstakommit idag. Kanske tänker du då, ja men jag har inte gjort något bra alls idag. Då skulle jag ha tänkt. Jag klev ju faktiskt ur sängen idag. Så det var en bra sak. Och så avslutar jag alltid med att imorgon blir en bra dag. Och tro det eller ej, men inställning gör sjukt mycket. Går man och intalar sig själv hela tiden hur dåligt man mår och hur less man är eller hur mycket man hatar sig själv. Då blir det bara värre.
 
Nu kanske det här blev jävligt flummigt men jag behövde skriva av mig lite. Jag mår inte bra jämt, långt ifrån. Och det är okej att må dåligt ibland. Så länge man inte gör sig själv till ett offer. Det var det jag gjorde förut. Jag satt och ältade det förflutna i all evighet, skyllde mitt mående på andra och det blev bara en ond sprial. Nu när jag har perioder av dåligt mående så tänker jag. Ja, nu är det så här och det får vara så ett tag. Men jag låter det inte gå till överdrift längre. Det gäller att granska sig själv, inse sina problem och våga ta tag i det. Nekar man till att man har problem går dom inte att lösa. Det är lite skambelagt att erkänna att man lider av psykisk ohälsa, men det är där nyckeln är. Genom att erkänna det för sig själv, då kan man göra nåt åt det.
 
En sak jag brukar säga till mig själv när jag haft en dålig dag...
 
 

Borderline?

Idag har varit en sån där knepig dag mående/känslomässigt. Imorse kändes allt bara blöh, jag sov till 12 (IGEN), gick till tingan rätt håglös. Väl där vände jag på en femöring och blev helt plötsligt tokpositiv och började med en prototyp till en mask att ha på scen. Kl 15 hade jag tid hos min psykolog som jag börjat hos, och detta är ingen "sitta o älta"-psykolog utan han sysslar enbart med KBT (Kognitiv Beteende Terapi). Dvs man får verktyg att hantera sina problem med. Tex fobier, sömnproblem, missbruk, tvångsbeteenden osv. Där kändes allt också tokbra, sen fikade jag med Miffe o Tomas vi pratade en hel del om psykologi och hur hjärnan/kroppen fungerar.
 
Men nu när jag kom hem var det bara som att trycka på en knapp och jag ramlade ner i mitt "svarta hål" som jag brukar kalla det för. Jag får lättare ångestattacker med jämna mellanrum vissa dagar. Dom kan komma helt oväntat och brukar hålla i sig i några minuter. Jag får inte panikångest o tror att jag ska dö eller nåt sånt men det känns som att man ramlar ner i ett svart hål mentalt och just under dom minutrarna så känns det som att det inte finns nån utväg och att den känslan kommer sitta i för all framtid. Så det är inte så kul. Som tur är går det över. Nu känns det bättre igen. Men det är så knepigt att det kan svaja så himla fort. Man känner sig så sjukt ostabil och nästan larvig. Men men. Jag har bestämt att jag ska ha en sån "ta hand om mig själv"-kväll ikväll. Med långdusch, peeling, inpackning osv. Det behöver jag. O imorgon har jag bestämt ska bli en tokbra dag! :D Men nu först ska vi göra pizza. Vi höres senare!
 
 

Babbel...

Det här kommer förmodligen bli ett ganska luddigt inlägg, men jag är bara tvungen att ventilera lite. Som ni vet har ju jag minimalt med nära tjejkompisar, om man jämför med hur många killkompisar jag har. Och det är nog ett både medvetet och undermedvetet val. Vet inte varför men det blir nästan alltid så att jag blir sårad på ett eller annat vis när jag umgås med tjejer. Jag är som jag är och jag är nästan alltid mig själv oavsett vilka jag umgås med. Vilket betyder att jag pratar väldigt mycket, om allt och ingenting. Jag kan vara rätt oseriös ibland, men kan också vara väldigt seriös när det behövs. Jag gillar att skämta och kan ibland uppfattas som barnslig eller lite crazy. Men det gör mig ingenting för det är så jag är.  Vet inte riktigt vad det har med nånting att göra men aja...
 
Känner mig en aning bortkommen just nu om jag ska vara ärlig. Tjejer kan vara väldigt elaka, och det här med att vara rak o ärlig finns bara inte hos vissa. Påstår inte att någon jag känner är så, men jag trodde jag hade vissa vänner och nu så är jag inte lika säker längre. Grejen är den att jag orkar inte hålla på att "tjejbråka" med folk. Jag har så mycket annat jag borde lägga min energi på. Ändå så är det klart man tar åt sig när det plötsligt visar sig att någon man trodde man var vän med, undviker en utan att förklara varför.
 
Aja, ska sluta babbla nu och återgå till städandet. Har bara dammtorkningen kvar nu. Det kanske till och med får vänta tills imorgon. Får se.
 
 
 

Mina tänder...

Jag har nån slags hatkärlek till mina tänder. Jag hatar att framtänderna står ut, jag hatar att ha över 1 cm överbett, gluggen har jag däremot inga problem alls med. Och många har sagt att dom tycker att tänderna är en stor del av min charm. Jo det kan jag väl hålla med om, men det är inte så charmigt när man biter sig själv i gomen så att den sväller upp o man knappt kan äta. Eller när man ser ut som en tecknad "stereotypkines" (ursäkta ordvalet men jag hittade inget mer passande) när jag ler stort.
 
 
Jag funderar på det här nästan varje dag, men jag vill inte operera om halva ansiktet för att få raka tänder. Jag vill bara ha tandställning, visst hade operationen varit helt riskfri hade jag inte tvekat. Men nu finns risken att jag blir lam i vissa delar av ansiktet, får hängläpp inte kan le osv. Det är risker jag inte vill ta. Sp fort jag har lagat mina trasiga tänder ska jag boka in ett konsultationsmöte på tandregleringen. Dom kan ju ha ändrat åsikt sen sist.

En och en halv månad kvar att leva...

...Om nu Mayaindianerna har"rätt". Fast det var ju egentligen inte jordens undergång Mayafolket förutspådde om jag fattat rätt. Det är bara att deras kalender (som för övrigt utges att vara 5125 år) tar slut vid vintersolståndet i år. Och de menade att en "ny tidsålder" skulle börja. Däremot har året 2012 ingen betydelse för dagens Mayaindianer.
 
Har också läst att även Nostradamus har förutspått jordens undergång i år. Har läst litegrann om honom och det mesta verkar vara bullshit. Det är så löst skrivet att man kan tolka in lite vad som helst, typ som i horoskop. Han skrev dessutom inte profetiorna i ordning eller exakt när de skulle ske. Dessutom har hans verk skrivits om, översatts, skrivits om osv så det blir nästan omöjligt att inte läsa in saker. Läste det han skrivit om Twin towers i New York. Det här är originalet (översatt till engelska från franska) "Two royal brothers will wage war so fiercely
That between them the war will be so mortal that both will occupy the strong places: Their great quarrel will fill realm and life." Och det har nyöversatts till: "In the City of God there will be a great thunder, two brothers torn apart by chaos, while the fortress endures, the great leader will sucumb.The third big war will begin when the big city is burning." Och det anses nu vara original. Det första skulle ju i princip kunna betyda vad som helst.
 
Nu till frågan, kommer vi dö den 21 december, om 43 dagar??? Knappast. Skulle jag bli förvånad ifall så är fallet? Ja. Kommer folk (ursäkta om jag generaliserar) få panik och skapa kaos världen över? Förmodligen. Men nej, jag tror inte att vi står öga mot öga med Harmageddon, om det nu inte är något vi själva skapar förstås.
 

Ny livsglädje!

(Hämta lite kaffe för det här kan bli ett långt inlägg)
 
Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har på nåt sätt hittat ny livsglädje, eller snarare vardagsglädje skulle nog passa bättre. Alla vet att det inte är guld o gröna skogar jämt. Så är det inte för någon, hur mycket dom än försöker få det att se ut så utåt. Alla tampas med demoner av nåt slag vare sig det är yttre faktorer så som ekonomi o relationer, psykiskt eller fysiskt.
 
Jag har haft det tufft länge, och jag har gått igenom saker som jag inte önskar att någon ska behöva uppleva.
Ibland undrar jag hur jag ens har orkat med all skit som har varit. Men på nåt sätt har jag lyckats kravla mig genom dyngan och kommit ut starkare på andra sidan. Klyschan om att det som inte tar död på en stärker en är verkligen sann. Jag har lärt mig otroligt mycket, och jag tycker även att jag har blivit en bättre människa i och med allt jag har varit med om. Jag har lärt mig mycket om livet helt enkelt.
 
Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg men det är så fantastiskt att vakna upp en vanlig vardag och vara på strålande humör av ingen anledning alls. Förra veckan tror jag det var vaknade jag upp och var jätteglad och kände "shit vilken bra dag det här kommer att bli" och det blev det också. För jag hade den inställningen.
Jag hade varit allmänt nere i flera veckor och sen bara poff så hade jag en skitbra dag. Och efter det blev det en till, och en till, och en till.. och nu har det gått en hel vecka där jag har varit jätteharmonisk. Jag har märkt att jag har börjat göra saker istället för att bara fundera och prata om dom. Tex som med tavlan... det har jag ju pratat om jättelänge, men inte haft ork eller lust till att ta tag i... men nu gick det av sig självt. Likadant med tyskan... tog tag i det också. Jag har en massa idéer om en massa olika saker och det känns så bra att äntligen känna igen sig själv. För jag är ingen bitter, osocial och negativ jävel egentligen, men jag har en tendens att bli så när jag inte mår bra. Och en viktig sak som jag har lärt mig det senaste året är att bara för att man har en dålig dag en dag, så betyder det inte att nästa dag kommer att vara likadan. Jag vaknar med en "ny" känsla varje dag och låter inte negativa saker "hänga kvar" från en dag till nästa. Säg att det har hänt en massa jobbiga saker ena dan.. mycket har gått fel, ja det var den dan, men det betyder inte att nästa dag behöver ha samma öde. Så när jag lägger mig släpper jag det jobbiga och fokuserar på att nästa dag ska bli bra istället. Den insikten hade jag inte förut och hade en tendens att gräva ner mig i det som varit. Och det var verkligen en mörk spiral ner i skiten. För man kan inte ändra på det som varit hur mycket man än vill, man kan bara göra det bästa av det som komma skall.
 
Ja, detta inlägg blev ju lite flummigt, men jag ville bara skriva av mig lite av det positiva för en gångs skull :)
Är det nån som känner igen sig? Hur gör ni för att hålla humöret uppe när ni känner er låg? Jag har iallafall insett att jag är stark, jag är en bra person, och jag kan bra mycket mer än vad jag ger mig själv cred för. Jag måste bara komma ihåg det när det väl gäller.
 
 

Helt sjukt!!

Läste precis nånting som fick mig att tänka till en hel del... shit alltså.
 

Karma

What goes around, comes around! If you know what I mean ;)

Sleepless in Östersund...

Ovanligt eller hur? Mjääh, inte speciellt. Mamsen frågade för några dagar sen vad jag önskar mig i födelsedagspresent, och nu när jag inte kan sova så kan man ju tycka att det är ett ypperligt tillfälle att ta reda på det. Men som vanligt när nån väl frågar så har jag inte en jäkla aning faktiskt. *Hjärnsläpp*
 
Vad önskar man sig när man fyller 30??? INGEN aning, för jag varken känner mig, betér mig eller ser ut som 30 så who gives a shit egentligen? Det är ju bara en siffra!
 
Håller på att googla runt lite och de flesta tips på 30-årspresent ska vara nåt galet som typ:
 
Hoppa fallskärm (aldrig i livet)
 
Bungy jump (Never ever ever)
 
Eller så var det tips som:
 
Kaffemaskin (Maaybe)
 
Spa-weekend (Mjääh, not my thing)
 
Hushållsvåg?? (Verkligen inte)
 
Så jag antar att jag är jävligt kräsen, eller kanske inte som andra barn. Får väl se om jag kommer på nåt eller om jag får öppna tomma presenter på min stora dag hehehe. Nu, sängen!!
 

Dåligt samvete...

Ibland förstår jag mig verkligen inte på mig själv. Idag är min första dag som arbetssökande, MEN jag är fortfarande sjukskriven på 50% och hon på AF sa att jag inte ska göra så mycket alls i början, jag ska helt enkelt bara ta hand om mig själv tills min handläggare hör av sig med en tid. Ändå så har jag haft ågren och dåligt samvete idag för att jag inte har nånting att göra. Jag borde ju vara glad att jag får ta det lugnt till en början och inte blir jagad med piska på en gång. Jag fattar verkligen inte. Igår efter mötet så kändes det jätteskönt men idag är det raka motsatsen. Varför??

Konstigt nog har jag samma känsla som om man skulle sjukskrivit sig från jobbet fast man inte är sjuk och sen ångrat sig för att man inte gick dit. JAG HAR JU INGET JOBB JUST NU!! Och det kanske är därför jag får panik, jag vet ärligt inte. Jag är ändå en rätt ambitiös människa när det kommer till att göra rätt för sig. Ibland till den grad att jag struntar i mig själv och hur jag mår bara för att göra ett bra jobb. Och det är ju inte heller bra i längden. Kan nog vara en orsak till varför jag är i den sits jag är idag.

Oj herregud vilket luddigt inlägg haha. Men är det nån som förstår mig? För jag blir då inte klok på mig själv.



Appropå att söka jobb...

Vad ser ni mig arbeta med i framtiden? Det skulle vara skitkul att höra vad ni tror/tycker. Jag ska ju börja söka jobb nu. Vad tror DU jag skulle passa som??? Jag vill att alla som läser detta ger en kommentar :) För skojs skull!


Dygnsrytmsjävel!

Har precis duschat lite, så jag slipper det tidigt imorrn bitti för jag snoozar alltid. Morgontröttare människa än mig får ni nog leta efter. Körde en rejäl inpackning också. Det gör jag nästan varje tvätt, men mitt hår verkar inte ta åt sig av det. Kan nog ha med allt volympulver och tuppering, men vad ska jag göra. Har ingen lust att se ut som en slickad katt med konhuvud när jag har utsläppt hår haha. Men tupperar man håret flera gånger i veckan så blir det ju tortt och slitet. Konstigt nog har det inte blivit det förrän nu. Borde köpa sånt leave in balsam för det tvättar man ju inte ur. Måste testas.

Nu ska jag kolla på gårdagens Big Brother innan jag hoppar i säng. Är för övrigt superpigg fast jag varit vaken sen 7 imorse och bara sovit typ 4 timmar inatt. Är ju alltid dötrött mellan 16-20 på dagarna sen går det över till superpigg oavsett om jag har sovit natten innan eller inte. Nuförtiden sover jag vanligtvis 5 timmar per natt vilket jag vet är alldeles för lite, men inget verkar hjälpa. Alla säger. Ja men går du upp 7 och går o lägger dig kl 22 oavsett om du är trött, pigg, om du sovit eller inte natten innan så kommer dygnsrytmen att rätta till sig. Pff.. jo för just. Har bara klivit upp 7 varje dag sen 4 månader tillbaka. Min hjärna har inga som helst planer på att vilja ha en normal dygnsrytm iallafall. Även fast jag bara sover 5 timmar per natt. Efter kl 20 är det kört. Då är jag oftast tvärpigg fram till 2-3 på natten. 

Nån som vet om det finns människor som har en annan dygnsrytm än andra. För som sagt hur mycket jag än försöker så är min normala dygnsrytm (eller den som kroppen och hjärnan helst vill ha) som följer. 12:00 kliva upp. 03:00 gå o lägga sig. Det skulle vara det ultimata dygnet om min hjärna fick bestämma.

Lägenhetsfrustration!

Har suttit o kikat på lägenheter halva kvällen och det är så frustrerande. Finns en mitt i stan i samma hus som Triangeln hamburgerrestaurang. Nej tack, En vid Ica Kvantum, nej tack. Och en vid gamla posten på Frösön som verkade helschysst men det är små och väldigt få fönster i den lägenheten. Så den går tyvärr också bort. Varför är det alltid nånting som ska vara fel. Är läget bra är planlösningen skitdålig och tvärtom. Men jag tror att jag har listat ut varför jag är så ivrig på att flytta, om man nu bortser från att underhållet i detta hus suger BALLE!

Jag har ju gått igenom en av dom tuffaste perioderna i mitt liv nu och några månader bakåt. Och det är inte klart än, det är en bra bit kvar. Men jag tror att jag vill ha en nystart i en ny lägenhet där inget "gammalt" sitter i väggarna eller hur man ska säga. Ny lägenhet = tillfällle att ändra sitt liv. Lite så är det i mitt huvud. Bor man kvar i samma lägenhet man mått skit i så är det lätt så att det sitter kvar och att man fortsätter i gamla spår. Eller man... jag kanske jag ska säga.

Dessutom får man lite annat positivt att fokusera på, man kan lättare planera en framtid på ett ställe man trivs. Jag har då inga planer alls på att skaffa en familj i den här lilla tvåan med skitäckligt badrum, plastmattor som inte sitter fast i hörnen, minikök som man inte ens får plats med ett matbord i, ett evigt gurglande avloppssysten, skrikande idioter utanför halva veckorna osv. Jag kan liksom inte ens se det framför mig, och det är det som är problemet.

Så... nog babblat. Nu måste jag sova om jag ska ta mig upp imorrn, för upp ska jag!

Inte okej i min bok...

Idag när jag var inne på Gina Tricot o skulle kika efter leggings fick jag mig nästan en chock.
Det trippade förbi 2 st totalt översminkade 10-åringar i lockat hår, handväska på armen, rätt utmanande kläder och högklackat. Jag bara gapade. Jag tycker INTE att det är okej att 10-åringar ser ut som vuxna. Det är nästan äckligt på nåt sätt.

Jag vet inte om jag är gammalmodig men jag skulle då aldrig låta mitt eget barn gå runt sådär.
Det första jag tänker på är pedofiler...
Det var liksom inte bara lite mascara utan puder, ögonskugga, eyeliner, mascara, rouge, läppstift och hela baletten.

Om jag ska jämföra med nåt så såg dom väl ut typ såhär, fast sminket var ju mindre snyggt lagt. Och håret "bara" lockat.


Vad tycker ni om att barn sminkar och klär sig som vuxna? Är det bara jag som tycker det är lite groteskt??

Alla dessa viktprogram....

Jag blir fan galen. Det finns ju hur många som helst verkligen!!! Spelar ingen roll när man sätter på tvn så är det alltid nån kanal det handlar om vikt eller bantning. Seriöst nån gräns må det finnas. Nu när jag slog på tvn så va det premiär för ännu ett nytt "tjockisprogram" som hette Älskling du har blivit en tjockis! Där personen i fråga vinner 100 000 om dom lyckas gå ner 15 kilo eller vad det nu var. Inte konstigt att det blir vanligare och vanligare med ätstörningar o liknande med all denna viktnedgångshets. Kan man inte bara få vara som man är... blir så arg!!

Näe härmed förklarar jag alla dessa viktprogram UTE!!!

Svar till Lasse!

Lasse: Skaffa dig ett riktigt jobb och sluta köpa saker du inte vill ha, fast du gör väl sådana här saker i syfte om att få innehåll till din blogg..

Kära Lasse!
Du kanske borde ta reda på fakta innan du öser skit över någon du inte känner. Jag blev totallurad av Dialect = Inte okej i min bok. Om jag köper en telefon i Sverige så är det inte underförstått att jag får en brittisk telefon som dessutom är 1200 kr dyrare än den nyare modellen. Varför jag tagit strid är för att jag har låtit folk köra med mig i hela mitt liv, men det är slut på det nu. Och sen att du säger att jag ska skaffa mig ett riktigt jobb. Vet du vart jag jobbar? Vad är ett riktigt jobb du som vet? Och vad jag väljer att skriva i min blogg är väl min ensak. Jag skriver om allt möjligt jag känner för. Du behöver faktiskt inte läsa ;)


Spooky spooky!

Är ensam hemma, Kalle är iväg o pluggar. Va precis in i köket och fixade lite bubbelvatten. När jag höll på att hälla i citron i glaset så hör jag hur det börjar prassla i soppåsen bakom mig. Den "slamrade" lite mot skåpdörren och for fram o tillbaka. Trodde de va katten som höll på o lekte men när jag vände mig om så var det ingen katt där, och det slutade så fort jag vände mig. Blev lite ställd, men ryckte på axlarna, flinade lite för mig själv o sa ironiskt "Vad  är det ni vill nu då?" Sånt här händer alltid när jag är ensam hemma konstigt nog, men jag blir inte rädd längre för det händer så mycket oförklarligt så det har blivit vardagsmat. Dock har det varit lugnt ett tag nu. Men jag antar att det bara är nån som vill att man ska veta att dom finns hos en. Och det är jag tacksam för!


En varning till er andra!

Pratade med mamma idag, och hon sa att hon också blivit uppringd och totallurade av just Dialect för en tid sen. Dom hade lovat henne en bra deal med ett abonnemang och en ny telefon. När hon hämtade ut sin "nya" telefon var den full med nummer, bilder, och sms. Den var dessutom helt repig och stött i kanterna. Till och med numret till den förre ägaren fanns kvar i telefonen. Hon ringde upp den förra ägaren av telefonen och fick veta att personen hade haft och använt den telefonen i över ett år. Han hade köpt telefonen ny, sen kasserat den när han köpt en ny. Han blev ju inte heller så nöjd över att hans gamla telefon med bilder, sms och nummer som han kastat hamnade hos en annan person. Vilka fräcka jävlar alltså. Tar telefoner som folk har slängt och säljer dom som nya. Så en varning bara... ta ALDRIG en deal av Dialect. Jag menar vad är oddsen att båda oss får skitdealar om det skulle hända nån enstaka gång??

Det är för fan motbjudande att såna här företag får finnas!

Vem åker ur Big Brother??

Dom nominerade ikväll är Hanna W, Sipan och Jessica. Jag tror Sipan men hoppas på sladdertackan Jessica.. vad tror ni??

Juholt hit, Juholt dit...

Det är vad jag hör och ungefär så mycket orkar jag lyssna på vad som sägs om honom...

Juholt har avgått, punkt... nu orkar vi inte höra med om honom. Nästa politikerskandal tack!



Är det inte dags för en troschock eller nakenchock snart?


Tidigare inlägg
RSS 2.0